Vart tog stickandet vägen?
Sen i vintras har Milou stuckit på agilityträningar till promenader.
Det bara poff dök upp typ och har ingen anning om vad som hände.
Så det har ju stått ivägen för mycket vi velat göra men vi klarade oss ändå igenom en hel agilitykurs utan stickande förutom på avslutningstävlingen så gick det inte alls. Även cirka en vecka innan den så åkte vi på träningstävling, hade inte för höga förväntningar men det slutade i kaos så.
Redan i starten så trasslade kopplet fast sig i mig och hade redan gett Milou kommando på att starta så det slutade med att han sprang några tunnlar på plan sen in i skogen.
Men finns faktiskt saker jag ska va glad över från den tävlingen också och det är att när han sticker så springer han inte fram till andra hundar eller människor vilket är ett plus.
Det som gjorde ett stort problem i agility tror jag var att han kom såpass mycket före och blev då osäker på vart han skulle och stack då istället.
Men det vi skulle komma fram till var att han har faktiskt inte stuckit på ett bra tag nu :D
Igår fick vi även världens mest lyckade träning på klubben helt lös utan ett ända stickande vilket är helt underbart!
För igår på träningen var Carolina med som vi tränat med nu under denna tiden och hon sa att han nu väntar in mig och lyssnar på vart han ska istället för att sticka då och det kändes ganska skönt att höra då jag själv inte lagt märke till det. Så nu har jag inte ångest över nästa agilitykurs utan längtar faktiskt nu när Milou bevisat vad han faktiskt kan och vill ♡
Även på dom senaste promenaderna har jag vågat släppa han lös och senast idag bad jag han gå och göra sina behöv när han var lös och han gick in till skogen och gjorde det utan att sticka vilket var helt underbart enligt mig då han under denna period stack direkt när han var i eller gick bredvid en skog förut.
Så det som vi hoppas och tror är att han bara kom in i en fas där han stack och att den förhoppningsvis är över nu.
Kram Emma & Milou
